Världens enklaste fråga kan ha världens enklaste svar, ja eller nej. Ändå är det så sjukt ångestladdat att ge rätt svar. Att tala sanning. Om man inte skulle tala sanning hade man haft ångest efteråt för att man inte talat sanning. Talar man sanning från början får man ångest för att man gjorde det och ångrar att man inte bytte ut sanningen mot osanning.
Man vill vara som alla andra och kunna svara som alla andra svarar. Kan man inte det sticker man ut ur mängden och det ger en ångest. Fy fan för ångest, vem kom på det ens?
