Hilinia

 

I Onsdags skulle jag och Julian fira att vi varit ihop i ett helt år. Dagen började med ett tandläkarbesök för min del och sedan skulle vi på eftermiddagen in till stan för att äta sushi som är våtan favoriträtt. Det gick dock inte som vi hade tänkt oss. Efter att vi hade ätit kände jag att de var något som verkligen inte stämde. Jag började svullna upp och kände att jag var påväg att få en rejäl allergisk reaktion. Vi gick till O'learys vid Järntorget och stannade där för att jag skulle få i mina tabletter. Dock blev det inte bättre utan halsen började tätas igen så Julian ringde ambulansen som tog oss till sahlgrenska sjukhuset. När jag kom dit kom mamma och pappa efter en stund och resten av timmarna 6h totalt tyckte jag att allt var komiskt och skrattade nästan hela tiden. 

 

Nu idag känns inte upplevelsen lika komisk. Jag är faktiskt rejält nerbruten psykiskt och rädd för att de ska hända igen. Nästa gång kanske inte ambulansen är en minut bort? Nu har jag fått tre stycken sånna här kraftiga allergiska reaktioner på ca 4 år. Varje gång det händer så blir jag bara mer orolig och rädd för mitt liv. För tre gånger har min kropp sagt åt mig i mitt huvud "Ge upp, lägg dig ner och dö. Jag fixar det åt dig." Så ser man livet spelas upp famför en och tänker på allt som man kommer missa. Det som alltid spelas upp mest i mitt huvud är hur mina närmsta sörjer och att jag har givit de så stor sorg. Det känns som att de är mitt fel och hade det inte varit för att jag hade köpt sushin hade jag levt. I onsdags såg jag speciellt hur Julian kom hem själv till lägenheten, som var full av kartonger som vi inte hunnit packat upp än. Vår lägenhet som för bara några dagar sedan blev vårat gemensama hem.

 

Fy fan för folk som inte förstår hur allvarligt en allergi kan vara och som inte tar det på allvar. I onsdag kunde ha varit den sista dagen som jag tog mitt sista andetag.